Idag blev det av. Länge har vi talat om en ny säng åt sonen som klagat på att han känt ribborna genom sin madrass. Det var ju lika bra att sikta på en helt vanlig resårbotten direkt, inga fler junior-lösningar. Som en skänk från ovan fick ju Jysk för sig att bjussa på momsen den här veckan så det var ju inte så mycket att fundera på.
Tuvas ridning blev inställd igen på grund av kyla (suck) så Tuva och Linda hängde med mig och Hans när vi for och köpte sängen. Att hitta rätt säng gick fort, men så måste man ju gå runt och kolla lite på allt krimskrams också, alltid hittar man något. Jag hittade en leksak åt Zingo, till exempel. Vi spred ut oss lite i butiken en stund och kikade på ditten och datten. Just där, just då…slogs jag av ett muppryck! Ni vet när man känner ett bus bubbla upp i kroppen och det går inte att hejda det. Likt en lejoninna på jakt kröp jag ihop bakom en hyllrad av sängkläder och filtar för att kunna smyga mig på mitt intet ont anande offer, tillika äkta make. Just som han klev fram bakom hyllan hivade jag iväg hundleksaken mot honom. Både Hasse och Linda ryckte till av förvåning. Ett oskyldigt, men ack så roligt litet bus.
- Vad gör du? frågade Hasse och fick samma glimt i blicken som jag.
- Kastar saker på dig!
- Nä, nu…!

Två sekunder senare låg jag nerbrottad på golvet och kved av skratt, Hasse kittlade mig. Linda och Tuva slank iväg innan vi hann tänka fler knasiga tankar, som att brotta ner assistenten till exempel.
Va?! Brottas aldrig Du i affärer? Då har du missat nåt! Fram för mera bus i affärerna! Det blir man aldrig för gammal för. Jag skulle personligen bli stormförtjust om någon, helst en gammal farbror, skulle brotta ner sin gråhåriga hustru på butiksgolvet och kittla henne. Haha, kalas!

Nåväl, sängen kom hem i alla fall. Antons gamla barnsäng av våningsmodell är nedmonterad och bortburen. Där gjorde vi förresten ett och annat fynd, på den gamla våningssängen. En himla massa damm, förstås, men också en prima samling torkade snorkråkor som sonen under en längre tid petat ur näsan och gömt bakom sänggaveln. Enligt honom själv påbörjade han sin samling för ett och ett halvt år sedan. Det var en ansenlig mängd, kan jag lova. Jag undrar vart han ska göra av alla kråkor framöver, nu när han inte har någon gavel längre? Jag ryser vid blotta tanken.

Nu ser det inte längre ut som ett rum för en liten kille i Antons rum. I snedtaket ovanför sängen hänger Antons älskade världskarta. Sonen betraktade detta och konstaterade:
- Nu ser det ut som ett Stor-kille-rum. Eller ett Smart-kille-rum kanske? För har man världskartan ovanför sängen, då är man ganska smart!

Det är du min son. Både stor och smart. Och världens allra finaste!