Huj vilken dag, vi har varit på språng från morgon till kväll. Först på schemat stod simning, alltid lika kul att plaska lite. Sen han vi nätt och jämt hem för att kasta i oss lite lunch innan vi for vidare till Falun. Inplanerat rutinbesök hos Dr Underbar som CP-mamman kallar honom. Medan vi satt där i väntrummet så såg Tuva en skymt av sin hjärtläkare, Dr Lars, som svepte fram genom korridoren med långa steg.
– Lars! hojtade Tuva glatt.

Dr Lars hejade tillbaka och fortsatte. Efter nån minut kom lilla damen på att hon nog inte pratat färdigt med Dr Lars, och började ropa på honom. Fram och tillbaka rullade hon medan hon ropade hans namn. Så kom Mats, från Lekterapin, och pratade lite med oss. Tuva fortsatte ihärdigt att ropa på Dr Lars, och stötte in i en sopkorg som stod under vattenautomaten som finns där i väntrummet.
– Lars!!! ropade Tuva
– Va, är han i sopkorgen? undrade Mats.
– Jaa! konstaterade Tuva.

Mats gick resolut fram till sopkorgen, gläntade på locket och kikade ner.
– Hoho? Laaaars?

Tuva stannade till och tappade hakan. Var Dr Lars verkligen därnere? Hon lutade sig fram för att se.
– Ja du, han är ju där! sa Mats och tittade på Tuva som fortfarande satt och gapade.
– Kanske Lars är törstig? Vi tar och ger honom lite vatten!

Mats hällde upp en mugg vatten från vattenbehållaren, gläntade på locket till sopkorgen och hällde ner lite vatten.
– Så ja Lars, det var väl gott? Åh, så glad han blev nu!

Tuva satt som fastfrusen, gapade och tittade ömsom på Mats, ömsom ner i sopkorgen.
– Lars? viskade hon.
– Ja, han är visst där nere! svarade Mats varpå han ropade till sig en sköterska.
– Du, skulle du kunna släppa ut Lars lite senare?
– Va?
– Ja, alltså han är i sopkorgen, om du ville släppa ut honom vid tre ungefär?

Sköterskan skrattade till och gick igen, nu var Tuva ännu mer förvirrad. Om sköterskan skulle släppa ut honom, då måste han ju verkligen vara därnere?!
Till slut kom i alla fall Dr Lars och gick genom korridoren igen.
– Nämen, se han har hoppat ut av sig själv! sa Mats och pekade.

När vi väl fick komma in till Dr Underbar hade Tuva inte alls tid att prata med honom, hon hade fullt sjå att fundera över och fråga efter Dr Lars. Som väl var fick vi kika in i hans rum innan vi gick hem, så Tuva fick försäkra sig om att han var därinne och inte hade krupit ner i sopkorgen igen!

Ursäkta blogg-tystnaden här, det har inte blivit nån stund över för datorn på sistone. Här har ju renoverats för fulla muggar! Barkis har varit här och hjälpt till, tack så hemskt mycket Tobbe!
I fredags hämtade vi tapeterna, började sätta EasyCover och så var det ju kräftfiske också mitt i alltihop! Igår kom resterande  EasyCover på plats, jag tror inte att jag hjälpte till med en enda centimeter av den…men jag skötte markservicen istället! Icke att förakta.
Idag har vi satt upp (den sjukt snygga) fondväggen och några våder av den enfärgade, grå tapeten som ska täcka resten av väggytan. Det blir så fint, det blir så ”vi”, det blir så…nytt! Fonden är svart, med ett svart blom-mönster i bakgrunden som bara syns i vissa ljus. Skithäftig. Försökte knäppa kort på den, men mina fotografkunskaper gjorde inte riktigt tapeten rättvisa…

Färgfnas på golvet

Grabbarna jobbar

Hundarna finner sig i stöket

Den är så snygg! I verkligheten alltså…

Tredje dagen. Gårdagen gick i rykande fart, men lämnade inga synliga resultat på väggen. Tuva och jag simmade på förmiddagen, sen åkte vi hem och packade in Hasse i bilen å for och hämtade våra nya fönster i Tärnsjö, världens ände. På hemvägen blev det ett stopp på färgaffären för att inhandla EasyCover, spackel och ta hem tapetprover. Tapeterna är beställda och beräknas komma imorgon, lagom till Barkis kommer hit med målarbyxorna på. =)

Dagens renovering består i det fantastiskt oinspirerande arbetet med att skrapa bort färgflagorna som blev kvar efter vävtapeten. Nu börjar vi komma in i ”vad-tusan-har-vi-gett-oss-in-på” stadiet. Men det brukar gå över när tapeterna börjar komma upp!

Slutligen vill jag bjuda på en härlig liten utläggning som Kristins yngste son bjöd på idag när vi var där och fikade.

– Mamma, jag har kissat i toaletten idag. Med snoppen!
– Ja, sa jag, hur ska man annars kissa?
– Jaaa, han kan ha en snippa! (Dennis håller precis på att lära sig det här med han/hon)
– Ja, förstås. svarade jag
– En liiiten, liiiiten snippa…under knäna!

Vi vek oss över bordet av skratt som bara inte gick att hålla tillbaka. Man ska inte skratta när barn säger kloka saker, men det gick bara inte att låta bli. Jag fick hysteriskt roliga bilder i huvudet av hur det skulle se ut om man pinkade med en snippa som satt under knäna…
– Mamma har en stoooor snippa! Eller, mamma?
– Njae, den är nog ganska lagom. lyckades Kristin krysta fram genom skratten.

Mmm, Dennis. Kloka tankar har du. Snopp och snippa är rätt, nu gäller det bara att knäcka det där med vad som är en ”hon” och vad som är en ”han”.

Dags igen då! Vardagsrummet står på tur att få sig en liten makeover. Borta är den läskiga, vitmålade väven.