ja, det är vad Anton tänker skaffa sig när han blir stor. Häromdagen när jag stekte lunch åt honom så såg jag att fläkten var i desperat behov av att rengöras.
- Oj, det här får jag ta hand om när jag är klar med maten.
- Vaddå? undrade sonen.
- Fläkten, den måste rengöras.
- Det får min fru göra när jag blir stor!
- Jaså minsann? Vad ska din fru mer göra då?
- Hon ska tvätta, städa, laga maten och handla. Å diska.
- Haha, vad ska du göra då om hon gör allt det där?

Anton lutade sig tillbaka på köksstolen, kliade sig lite förnöjt på magen och förkunnade:
- Jag ska ligga på soffan och spela TV-spel. Och när gräset når till övervåningen så kanske jag klipper det. Kanske.
- Jaha ja. Men, ska du bo hemma då ända tills du hittar nån fru som ställer upp på allt det där?
- Näe, jag kan väl bo i en koja i skogen tills jag hittar nåt lämpligt.

Jag skrattade så jag höll på att pinka på mej! Killen är bara 7 år, men könsrollerna har han en jäkla koll på allra redan.

Tuva var heligt trött igår. Förståeligt, eftersom hon har snittat 3 timmars sammanhängande sömn ganska länge nu. Hon knoppar in sisådär vid ett på natten och sover till fyra på morgonen då slemhostan väcker henne. Jäkla skit-hosta. Och ingenting kan vi göra åt den. Vi får inte ge slemlösande, för det kan öka slemproduktionen så hon inte hinner med att hosta upp, och vi får inte ge hostdämpande för då kan hon sluta hosta alldeles och dra ner rubb och stubb i lungorna. Vatten, det får vi ge henne. Och näsdroppar. Klen tröst. Slemmet är alldeles klart, så det är förmodligen ett virus som spökar, så antibiotika hjälper ju inte heller.
Vi hade en passiv dag igår. På eftermiddagen rullade vi in i Tuvas rum för att leka lite, men då bröt hon ihop. Hon såg gåstolen och ståskalet.
- Miiimiiii!
- Vill du gå i Mini?
- Jaaa….buuuäääää!!! Teddy!
- Vill du stå i Teddy också?
- Jaa…buuäää!!!!

Hon ville så gärna men insåg att det orkade hon inte, varpå hon blev förtvivlad och brast ut i hulkande gråt. Så frustrerande när orken och viljan inte matchar. Vi tog med oss boklådan och gick ut ur rummet,  varenda leksak fick henne att gråta än mer för att hon inte orkade leka med dem. Tre gånger läste vi varenda bok i hela lådan. Det är ganska många böcker, kan jag tillägga. Sen tittade hon på mig med trötta ögon.
- Mamma. Ut!
- Ska vi gå ut?
- Ja.

Det fick bli en lång, skön promenad i vagnen. Det såg riktigt skönt ut, visst hostade hon titt som tätt men hon såg himla nöjd ut. Åka vagn, det orkade hon i alla fall. Det gäller att se möjligheterna, inte hindren!
Inatt har hon i alla fall sovit tungt och ganska lugnt från ett då hon somnade, ända till nio imorse! Kanske, månne, är det på väg att vända nu? Oh, vad jag håller alla fingrar och tår för snart orkar hon inte hosta mera.