Det blir inget långt ärtigt blogginlägg om livets små koveser idag. Känner mig inte så ärtig.
Vi har varit på My’s begravning. Det var jättefint, med blommor och ljus. Men det blir så fel när där står en alldeles för liten kista. Det borde inte finnas så små kistor, för så små människor ska inte dö. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn, det var ju liksom inte så det var tänkt. ”Man föds, man lever, blir gammal och dör”. Så ska det vara. Men så är det inte.