Det har ni koll på va? L-ABC alltså? Inte?! Pallra dig då iväg till närmsta kurs i Hjärt-lungräddning och det är bums!
Hasse och jag har varit på kurs idag hos Stugknuten och fått lära oss att rädda liv. Det står förresten för Livsfarligt Läge, Andning, Blödning, Chock. Så nu vet du det. Vill du veta vad du ska göra åt respektive bokstav vid en akut situation får du gå kursen du också! Värdefull kunskap.

Förlåt att jag inte bloggade igår (särskild blinkning till Malin) men jag slocknade som ett ljus på soffan. Tuva skulle ha mat vid elva, men jag somnade halv elva på soffan och vaknade först halv två. Eller blev väckt, av Hasse som undrade om Tuva fått det där sista målet. Vilken tur att han var vaken, annars hade hon ju kunnat missa natta-maten!
Vi var lite trötta igår. På förmiddagen simmade vi ju som vanligt, Tuva jobbade järnet och blev slapp som en kokt spagetti när vi gick upp ur poolen. På eftermiddagen bar det av med Anton till stallet. Han slapp Vilda Mathilda igår! Istället tilldelades han en ännu oprövad förmåga vid namn Sir Timothy. Och jag blev alldeles…förälskad. Han var så vacker, den kusen! Hög som tusan, jag tyckte då att han var 170 i mankhöjd (alltså upp till ryggen kan man säga). Vit, med stora bruna fläckar, som en indianhäst. Ett blått öga och ett brunt, lite hovskägg och faktiskt en riktig mustasch. Obeskrivligt vackert djur.

Anton fick lite svindel när jag slängt upp honom i sadeln, men sen samlade han sig och fattade tyglarna. Tim var följsam och snäll, inte tillstymmelse till irriterad eller busig. Bara…vacker och graciös. Suck… Den där halvtimmen gick alldeles för fort! Anton var väl inte lika förälskad som jag, men han var väldigt nöjd med att ha fått en häst som gick att kontrollera.
På kvällskvisten tog vi en promenad runt sjön, Anton och jag (Anton på cykel), tillsammans med Susanne och hennes hund Harry. Det blev både fysisk och psykisk motion för mina vovvar. Harry är så cool, han sket högaktligen i att mina små yrväder var alldeles till sig i galoscherna över hans närvaro, han gick lugnt och nosade och strosade. Helt okopplad. Vi mötte flera hundar, men Harry lyfte inte ens på ögonbrynet. Idde var helt slut när vi kom hem, han hade ju haft full koncentration på Harry hela tiden! Zingo slappnade av ganska snabbt när han märkte att han inte fick nån respons ifrån den nya promenadkompisen. Fler såna promenader får det allt bli!
Hundtränaren kom inte i måndags, hon var sjuk. Men imorgon ska vi ses. Hoppas jag. För Idde kan verkligen inte föra sig i koppel. Och inte låta bli att tugga, på allt. Och så har han fått lite problem med att hålla blåsan sen vi kastrerade honom, nån som har erfarenhet av det? Alltså av en hund som har svårt att hålla sig, inte personliga inkontinensproblem.

Våren är här vill jag lova. Det spöregnar. Fast det är ju inte så tokigt det heller. Jag tog en långpromenad i ösregnet med hundarna efter maten. Regnet smattrade mot jackan, det doftade vår överallt och fåglarna kvittrade som om solen sken. Helt underbart! Enda nackdelen är att när det regnar ute blir hundarna först blöta av regnet, sen måste man bada dom när man kommer hem för att bli av med all lera och grus.
Zingo är så snäll att bada, jag bara pekar på badkaret och säger ”varsågod” och så hoppar han vackert i. Iddefix blev inte så lerig, så honom torkade jag bara, men han var så himla avundsjuk när Zingo fick bada. Jag fick hindra flera försök att hoppa ner i badkaret med ”storebror”!

Näe, nu ska sessan ha sin ”nattmacka”, håll nu tummarna för att den där hundtränaren är frisk imorgon!
Puss å kram hela dan!