Äntligen har Tuva fått åka till simningen igen! Oj, vad lycklig hon var. Redan halvvägs in till Hedemora började hon kvittra som en liten fågel i baksätet och prata om Stina, poolen och att plaska. Väl framme vid badet hade hon knappt tid att duscha, hon försökte skynda på mig.
- Mamma! Bada. Poolen. Fort!

Jag tror att Stina och Tuva hade saknat varandra lika mycket, jag fick mest plaska omkring på egen hand under hela passet. Tuva var inte ett dugg intresserad av mig, hon hade bara ögon för Stina. Det var lite svårt att följa träningsprogrammet, för om man har varit hemma i fem veckor så har man en himla massa uppdämt bad-bus i kroppen som måste få utlopp. Stina var helt med på noterna, mycket bus fick det bli (men hon är en fena på att smyga in töjning och träning även i det vildaste bus). När halvtimmen i poolen var till ända var Tuva så trött att ögonen nästan gick i kors på henne och ändå har hon inte sovit nåt på hela dagen. Jag hade väl hoppats på en liten tupplur under lunch-målet, men icke sa nicke. Det var full fart hela dagen.

Anton och jag for lite tidigare till stallet idag, för nu när barnen fått sin lektion om hästarnas ryktsaker så får de gärna vara med och rykta hästarna innan lektionen. Mest för att få bekanta sig med de olika verktygen i ryktpåsen och få en chans att bekanta sig med hästen från marken istället för från hästryggen. Anton fick sin favorit idag, Galdúr. Men han var lite butter idag, hästkraken. När Anton borstade vek Galdúr bak öronen lite och stampade varnande med framhoven.
- Äh, ge dig Galdúr! sa Anton med stadig stämma och fortsatte borsta.

Trots att Anton är rädd för det mesta så blir han inte rädd när flera hundra kilo häst börjar surna till inne i spiltan. Där om någonstans är väl en smula rädsla befogad, utrymmet är begränsat och för att ta sig ut måste man passera den del av hästen som sparkar hårdast… Men Anton Den Modige räds inte en kuse som har en dålig dag!
Det blev ute-ritt idag! Det blåste nåt alldeles kopiöst, men solen värmde och det doftade vår. Härligt! Alla föräldrar fick sig ett träningspass, först promenera i löst snöblask och som avslutning fick vi springa i det också, när barnen skulle trava. Jag var säker på att jag skulle halka omkull och med min tur hamna under hästen. Eller så skulle hästen halka och trilla över mig. Men vi höll oss på fötterna, både Galdúr och jag!

Klockan är halv elva på kvällen och här sitter jag med myror i kroppen. Det är vilodag idag, inte träna. Svårt. Jag är så himla uttråkad just nu. Det är inte så att jag är sysslolös, nej då här finns massor jag skulle kunna göra. Men jag gitter inte. Helst av allt skulle jag vilja snöra på mig löparskorna, eller ta en sväng på motionscykeln. Det spritter i benen, måste vara våren som satt sig i kroppen. Jag ligger i träning för att springa Vårruset i Gävle och tränar man så måste man ha vilodagar också. Inte träna varenda dag, det är inte schysst mot kroppen. Så nu sitter jag här med abstinens. Tränings-abstinens. I och för sig, ska man ha nån abstinens efter något så är väl träning en himla positiv sak att längta efter!

Igår kom våren! Tror jag, man kan ju aldrig vara riktigt säker. Det kändes då vårigt i alla fall. Vi packade in familjen i bilen och for till Kallbäck för att passa på å njuta av det underbara vädret. Korv, bröd, festis och en chokladkaka. Vad mer behövs?
Jo, något att transportera Tuva i förstås. Vi har fått låna en Segebaden-pulka av Hasses faster men vi har inte kommit oss för att prova den förrän nu, något har alltid kommit emellan. Vi var väl lite fundersamma först på hur det skulle gå, om Tuva skulle acceptera att sitta i den, eftersom den inte har något ryggstöd. Men vi packade med oss varenda kudde vi kunde uppbringa plus ett täcke, sen pallade vi upp till höger och vänster kring Tuva i pulkan. Oh, vad hon njöt! Det måste vara rent himmelsk att få sitta i nåt annat än vagnen när vi är ute, för det är ju hennes enda alternativ på vintern. Humlan är inte vidare värst terrängvänlig av sig och inte går den nåt vidare i snö heller. Men pulkan den gled ju som en het kniv i ett smörpaket!
Allra roligast var det förstås när vi rörde på oss, men hon såg ut att njuta även när pulkan stod stilla vid korvgrillningen. Farfar var med oss, och då är Tuva nästan alltid nöjd. Få saker går väl upp mot farfar?!

Anton skulle först inte med, nähä då inte på några villkor. Men jag förstår honom, vi pajjade ju hans planer för dagen totalt. Han hade avtalat med Nilla och Raie att bli hämtad av dem runt två, de skulle åka ut till farmor och farfar en sväng med nya (ursöta) lilla valpen. Men när solen sken och fåglarna kvittrade så kunde varken Hasse eller jag motstå att ge oss ut på tur, sådana dagar får icke försittas!  Efter lite tjafs, gnäll och lite bråk så for vi alla fall, allihop tillsammans. Och Anton hade jättemysigt. Han är en sån himla bra lekare, han kan leka vart som helst när som helst, och han sätter ihop de mest fantastiska lekar. Han lekte och lekte vid grillplatsen, fantiserade ihop ett hus bland träden med en massa olika rum. Vi grillade invid stranden till en tjärn, solen lyste och värmde våra kinder.
Hundarna såg ut som kor som släpps ut på sommarbete, de for fram och tillbaka och hoppade i glädjeyra. Ända tills vi började grilla korv, då blev de plötsligt väldigt stilla och fokuserade. Zingo stirrade på Antons korv så jag trodde den skulle trilla ner i munnen på honom av ren tankekraft.
När vi grillat klart och myst färdigt i solen tog vi en härlig promenad längs skogsvägen, då var Tuva som allra nöjdast. Pulkan rörde sig!
- Oj oj! Putta! Fort fort! ( Oh, vad roligt, kan det inte gå lite fortare!)

Vi turades om att dra pulkan, först farfar sen Hasse och sist jag. Den ser så stor och otymplig ut, men den är faktiskt superlätt att dra! Båda barnen satt i den och det kändes ändå som om någon gick bakom och knuffade på, så lätt gled den. Anton lekte häst och vagn, och smackade befallande när det inte var uppförsbacke. Och snäll häst som jag är så travade jag förstås. Tuva skrattade så hon tippade från sida till sida. Helt underbart mysigt!
Efter några timmar var vi mätta, rosiga om kinderna och härligt trötta. Och fasansfullt kissnödig, i alla fall jag. Vi stannade till hos farmor på vägen hem för att låna toaletten och hade sån tur att hon just lagat mat, en stor laddning, så vi bjöds på middag. Pannbiff och potatis, mums! Vi stannade tills Bollibompa var slut, sen for vi hem och drösade i säng. En helt och fullkomligt perfekt söndag!

Måndagen har inte varit så pjåkig den heller. Hyffsat väder, förutom just när jag gav mig ut att springa, då började det regna. Men det var ju bara vatten! Jag sprang i alla fall.
Tuvas dag har handlat om böcker, hon har varit helt omättlig på sagor idag. Bok efter bok har jag fått läsa för henne och efter varje saga har hon bett om mer. Jag måste ha läst säkert 20 böcker för henne! Och så är hon alldeles lycksalig för att jag har lovat att hon ska få åka och bada på Haben imorgon. Oj, vad hon har pratat om det!
- Mojjon. Bada. Poolen, Stina! (Imorgon ska jag få bada i poolen med Stina)

Hon har blivit väldigt pratig av sig på sistone, det är så härligt. Idag när farfar kom skulle hon berätta om storebrors lilla utbrott som han hade på kvällskvisten. Det var som så att farmor hade bakat sockerkaka och Anton blev lovad att få med sig några skivor hem. Naturligtvis glömde vi dem när vi for, varpå det tog hus i helvete här hemma när den utmattade sonen insåg att hans utlovad sockerkaka var kvar i Rörshyttan. Huga, vad arg han blev! Det kom Tuva klart och tydligt ihåg idag när farfar kom, och ville absolut berätta det för honom.
- Farfar!! Anton. Arrrrg. Kaka!

Oh, om ni kunde sett hennes inlevelse när hon berättade! Man kunde riktigt se i hennes ögon hur arg storebror varit igår kväll!