Förlåt, jag skulle ha skrivit igår. Tack för ”knuffen” Malin! Jo, jag skulle ha uppdaterat igår, när Tuva somnat. Men hon vägrade ju somna… Först vid ett på natten knoppade hon in, och jag också.

Natten till igår sov hon faktiskt hela natten! Yippie! Vi var beredda att poppa champagnen, nästan. Det såg ut som om den här förkylningen äntligen tänkte kliva av scenen. Men nähä då, alla stora stjärnor gör ju alltid ett extranummer och så gör även förkylningen. Inatt satte hon igång vid halv fyra, jag var så trött att ögonen rullade i huvudet på mig. Min underbare make klev upp och tog passet, själv fick jag tula in mig i kudden och somna om. Tack älskling, du är bara bäst.

Men lite jäkla less börjar vi bli. Nu är vi inne på fjärde veckan med hosta och slem! Tydligen så är det en envis variant som cirkulerar, ”normala” barn har varit slemmiga i upp till 5 veckor. Det betyder väl 6-8 veckor på Tuva…. Gaaah!
Det skulle ju bli så kul nu mot slutet av veckan, Tuva och jag skulle på Hästberg (specialpedagogisk enhet för barn med flerfunktionshinder, helt underbart ställe) idag och imorgon. Men det orkar hon ju inte när hon inte får sova! Och vi skulle ju åka till mormor och morfar imorgon! Hur ska det bli med det? Skitförkylning!

Vi har ju en till liten konvalecent här i huset, Idefix. Oj oj vad han tyckte vi var elaka igår. Nötterna rykte ju redan i tisdags, och allt gick så bra så. Ända tills han lyckade nå utanför tratten, och slicka sig på såret. Hasse skarvade på plast ifrån Zingos tratt, så sen kunde Idde inte längre nå dit han ville. Igår fann han dock bot på det. jag blev lite misstänksam när Idefix försvann och blev tyst, så jag letade rätt på honom. Han hade satt sig på rumpan, som vi människor sitter, lutat sig mot en vägg och satt å kliade sig på såret med framtassarna! Såg hysteriskt roligt ut!!
Vi fick råd av veterinären att linda tassarna så att klorna inte rev på såret. Sagt och gjort, men vad hjälpte det. Idefix kliade och kliade allt vad han orkade så såret blev alldeles rött! Vi fick helt enkelt gå vidare till steg 2, T-shirt. Över baken. Stackars Idefix, han såg så förödmjukad ut!
Sent igår kväll gjorde Hasse en liten snyggare version av min T-shirtlösning, men den har jag inte hunnit fånga på bild ännu.