Nu är vi på plats i Huvudstaden minsann! Ny-bilen gick som en pärla hela vägen hit. Och jösses vilket utrymme där finns i den! Alltså, även om vi bara ska sova borta en enda natt så krävs det lite grejor för oss. Vi måste ha aggregat, kopplingar, sprutor i alla möjliga storlekar, blöjor, sondmat, medicinkoppar…ja jag skulle kunna forstätta i all evighet. Vi kan väl sammanfatta med att bara till Tuva behövs det en jäkla massa grejor! Plus att vi har med oss både vagnen och rullstolen. Och hör å häpna, när vi hade packat alla väskor så fanns det fortfarande gott om plats för hundarna i skuffen! Ja, alltså hundarna är ju inte med till Stockholm! Dom är på semester, Zingo är hos svärfar och Idefix hos Nilla.

På vägen ner stannade vi i Hummelsta och käkade lite lunch, och så naturligtvis blev det en tur till Godisstoppet också, det är ju ändå lördag! Resan gick bra hela vägen, även om det är kaotiskt att köra bil i Stockholm! Hasse körde, GPS:en snackade gojja och jag försökte lugna den stressade föraren. Som tur var hade jag läst vägbeskrivningen på hotellets hemsida så vi kunde strunta i GPS:ens förslag på diverse U-svängar till höger och vänster. Väl framme vid hotellet knatade jag in i lobbyn och checkade in.
- Jag skulle vilja ha lite hjälp med bagaget, och så vill vi parkera bilen i garaget.
Receptionisten såg ut som om jag just snackat ryska med henne, men efter en stund sa hon.
- Eh…normalt så parkerar inte vi bilarna…
- Näe, men jag ville ju bara veta vart vi ska ställa den, vart är garaget?
- Öh, jaha. Det är därnere till vänster. (och så pekade hon)
Hon gav inte det smartaste intrycket om jag säger så.
- Okej, tar vi bagaget nu eller nere i garaget?

Oj, vad hon funderade.
- Ni kan ju ta det från garaget, hissen går ända upp till eran våning. Fast…det finns inga bagagevagnar där.

Hon funderade igen. Till slut klev hennes kollega fram.
- Men vi kan väl köra ner en bagagevagn och hjälpa er upp med bagaget?
- Tack, det vore jättesnällt.

Den andra receptionisten såg ut som om hennes kollega just kläckt en idé värdig Nobelpriset. Antagligen hade hon aldrig kommit på nåt dylikt själv. Men hon klämde i alla fall in med ett:
- Jaaaha… Ja det var ju smart!

Rummet är helt okej faktiskt, ganska stort så Tuva kan ta sig fram med rullstolen. Anton höll på att bli oxtokig när han varken kunde få in Barnkanalen eller Nickelodeon, men det blev lite lugnare när han fick veta att man kunde hyra film direkt via TV:n! Han kollade in Bee Movie innan maten, och Alvin & Gänget till efterrätt! Vi käkade på The Bishops Arms, som är hotellets restaurang. Fast Anton var inte så imponerade av hamburgaren han fick, den var ”vuxenkryddad”. Medan Hasse och jag åt upp sprang Anton ut i lobbyn och flörtade med personalen. Efter fem minuter kom han springande med en målarbok och ett paket kritor.
- Mamma, när skulle vi vara på TV?
- Tjugo över tio.
- Okej. TJUGO ÖVER TIO!!!! vrålade han medan han sprang ut till lobbyn igen.

Efter ytterligare fem minuter kom han tillbaka med en målarbok till Tuva med tillhörande kritor. Pös iväg igen, och tredje gången han kom tillbaka hade han fjäskat åt sig ytterligare en målarbok. När vi gick till lobbyn för att hämta honom satt han och flörtade med nyanlända gäster som satt i skinnsofforna. Det är Anton det, han kan charma vem som helst!

Nu ska vi försöka brotta honom i säng tänkte vi. Tidig morgon imorgon! Och sen kväll ikväll, Tuvas sista mål kan jag inte sätta på förrän 01.00. Gääääsp!!
Håll tummarna för oss imorgon nu, att vi inte får tunghäfta, att Anton inte välter nånting dyrt i studion och att Tuva inte kastar en Nutrini-kräka i direktsändning. Gonatt!

Snyft…nu är den såld. Pärlan. Huga, vad det sved i hjärtat igår när vi hade tvättat upp den och gjort den fin. Det är en himla fin bil, Avensisen. Fast lite tröstade det när jag kunde lyfta in Tuvas vagn i Previan utan att fälla ihop den. När vi sålt Avensisen var vi tre vuxna och två barn som skulle åka Previa hem, och då kändes det ännu lite bättre, för vi fick ju plats allihop. Och vagnen! Och Idefix i sin bur också.

Idag blir det långtur till Stockholm. Lite nervösa är vi. Ja, inte barnen då. Anton är fortfarande lite sur för det här med kalaset och lite tveksam till att åka ifrån TV:n och Nickelodeon. Han frågade just om dom har Nickelodeon på TV4, för klockan halv tio bara MÅSTE han se på Danne Fantom!

Är det någon som sett den där reklamfilmen för huvudvärkstabletter? Nu minns jag inte vilket märke det är, Pronaxen kanske. Hur som helst så har man i just den reklamen låtit en envis huvudvärk gestaltas av en hund, närmare bestämt en Jack Russel som går hänger i byxbenet på en tjej. Till slut lyckas tjejen göra sig av med huvudvärken, hon sparkar helt enkelt iväg hunden. Anton blev helt knäckt när han såg den! Med darrande läpp kom han in i köket och frågade mig med liten röst:
- Mamma…du skulle väl aldrig sparka iväg Idefix så långt att han ramlade och slog i huvudet va?
- Va?! Nu hänger jag inte med riktigt Anton…
- Det gjorde en tjej på TV, hon sparkade iväg hunden.

Aha, poletten trillade ner hos mig och jag försökte förklara att hunden skulle föreställa hennes huvudvärk, så att man förstod att den var envis och inte ville ge sig.
- Jag tycker ändå att det var dumt att sparka hunden. Dom hade kunnat använda nåt annat, som en klädnypa i byxbenet till exempel. Eller hur mamma?

Igår lyckades jag med det till synes omöjliga förresten! Jag fick min son att äta köttgryta! Jo, det är sant!! Jag hade gjort rådjursgryta, vilket Anton aldrig ätit förut så han kunde ju inte hävda att han inte gillade det. När jag lade upp mat tyckte han att jag fick hejda mig vid fyra små köttbitar på tallriken, för tänk om han inte tyckte om! Jag hade ätit lite före Anton, Tuva och jag satt kvar och höll honom sällskap. Han stoppade en bit i munnen, tuggade…och fick ett så härligt ansiktsuttryck! Som om han just fått smaka manna från himlen! På bara några ögonblick hade han rensat tallriken och ville ha mer! Han klämde i sig bra mycket mer än vad jag orkade äta, sen frågade han:
- Mamma, kan jag får det här till lunch imorgon?
- Men vi är ju hos mormor vid lunch imorgon.
- Då får du ta med lite i en matlåda, det här bara måste jag få äta imorgon också!!

Jo, jag tackar jag! Bättre matkritiker finns inte!

Anledningen till att jag åt för Hasse och Anton var att det kom nåt mycket viktigare i vägen för dem när maten var klar. Hasse hade lovat Anton att de skulle bygga lite lego före maten, men Hasse fastnade i telefon (han jämförde försäkringar för bilen) så han var inte klar förräns klockan 19, samtidigt som maten var klar. Men ett löfte är ett löfte! Så Hasse och Anton gick upp och byggde lego, maten kunde faktiskt vänta. Länge byggde dom, innan dom kom ner och såg supernöjda ut bägge två. För ibland är det faktiskt viktigare att bygga lego, far och son, än att slänga sig ner vid middagsbordet i samma sekund som maten är klart. Fånga dagen, vet ja!

Tuva hade en lite jobbig natt fram till ett ungefär, hon låg och spände varenda muskel i hela kroppen. Då måste vi ta upp henne och försöka få henne att somna i vår famn, hjälpa henne att hålla emot när kroppen blir så där spänd. Jättejobbigt för henne. Men vid ett tiden vaknade hon till lite och började jollra och prata om vad vi ska göra i helgen, att hon ska få träffa både mormor, morfar och Tilde. Sen låg hon i sin säng och pratade om det länge och väl.
- Tille…Paaauuulaa!
Långt fniss och sen:
- Mommo. Mojja (morfar). Tille…Paaauuulaaa!

Nä, nu måste jag dra och packa lite! Sist med inte minst kan jag meddela att jag var och kollade bloctrycket igår, och det var hur prima som helst. Inget fel på det inte! Så jag kan lugnt stressa vidare! =)