Det var Tuva som sade det, Lulle. Tool. Det betyder rullstol! Idag var vi förbi på habiliteringen en sväng och Tuva träffade sin kompis där, en tjej på 3 år, som har fått rullstol. Oj, som hon hanterade den! Hon svischade fram i korridoren och vände rullstolen på en femöring. Tuva tyckte den såg jättespännande ut, vilken är en riktig fullträff eftersom vi ska åka på utprovning av just rullstol på måndag!
Efter Haben for vi till Borlänge, Tuva och jag. Jag hade sett ett sånt där fodrat fritidsställ i en IcaMaxi-annons, precis vad Anton behöver nu när det börjar bli kyligare i luften. Och så skulle jag ha några matvaror också.
Vi var vrålhungriga när vi kom fram, båda två, det var ju lunchdags! Kopplade sondnäring på Tuva och beställde en grillad macka åt mej själv i cafeterian i entrén. Med chevreost, honung och valnötter. Gud vad gott det lät. Gud va illa det smakade! Som…som om nån tagit en flitigt använd filttoffla, slängt på lite honung och några valnötter och grillat den duktigt. Krispig var den, det kan jag inte klaga på. Sådär krispig så själva ljudet när man biter i smörgåsen lovar en kulinarisk resa till Paradiset. Men smaklökarna kom aldrig dit. Det smakade vedervärdigt. Hungrig som jag var tvingade jag ändå i mig halva mackan, sen gick det inte mera, jag har fortfarande smakan av grillad fotsvett i munnen…uärk.
Sen gick vi in i butiken, och jag gick in i totalt shopping-koma. Har det hänt dej nån gång? Att du kliver in i en butik och för en liten stund fullkomligt glömmer vad tusan det var du skulle ha egentligen? Det var så stort, så mycket grejor, så mycket folk. Blommor, regnkläder, stolsdynor, vattenkannor, shampo. Just ja, utekläder var det jag skulle ha ja! Hittade jättefina, i rätt storlek och allt. Kanon. Oh… vad ser mitt norra öga? Ett reaställ minsann (är det en kvinnlig gen, att reagera på skyltar där det står ”rea”?), borta på dam-avdelningen. Oh la la, jeans…för 99 spänn. Som hittat…om man skulle ta och prova kanske? Bara prova alltså…
Krafsade med mig två par i olika storlek, 31 och 32. I min ungdoms glansdagar (när jag hände i någon form av träningslokal 6 dagar av 7) hade jag 31, så det var väl ganska naivt att tro att dom överhuvudtaget skulle gå att dra över rumpan. Ja ja, kroppen förändras ju lite. Provar väl 32 då…men vad nu? Det går ju inte?! Lite smått frustrerad knatade jag ut och hämtade storlek 33 och 34 också. 33 gick på, men det gick inte att knäppa hur jag än hoppade och ålade inne i provhytten. Varför gör man så förresten? Alltså, om byxorna inte går att knäppa när man står som vanligt, så kan man inte ha dom. Så är det. Men likförbaskat så måste man försöka, om man så måste be en expedit att stå på magen medan man knäpper igen (dom alldeles för små) brallorna. Måste också vara typiskt kvinnligt. Till slut ger man upp med en frustrerad suck och ett:
- Dom måste vara felsydda!
Mycket bestämt greppade jag 34:orna. Det ska gå. Det bara måste gå, herregud jag kan inte ha blivit så stor!! Närå, jag fick igen dem. Men när jag knäppt dom så hängde där liksom en bulle över linningen. En bulle! En sladdrig, gelé-aktig bulle! Nej, jag överdriver inte. Den var där, det såg inte klokt ut! Men jeansen satt väldigt snyggt över baken.
Okej, jag vet att kroppen förändras när man bär och föder två barn, och att man bara har en 16-årings kropp när man är 16, men den där bullen är bara för mycket! Det är fyra år sedan jag födde Tuva, det finns inga ursäkter för den där blobban att hänga kvar på magen och se ut som en taskigt fylld packväska.
Jag köpte jeansen, bara för att jag blev så himla frustrerad. Jag förklarar krig! Krig mot blobbiga magar med akut muskelbrist, den ska tränas till en stenhård tvättbräda! Nä just det…jag var ju inte 16 längre…jag är ju 28… Okej, men då ska den i alla fall tränas till nåt mindre blobbigt! Jag utmanar er, Sveriges befolkning. Upp till kamp mot blobb-magarna, vem är med mig?!!
Inlägg (RSS)