Japp, så har det då varit premiär för kräftfisket. Fast jag har inte fiskat nåt.
Visst är det mysigt med kräftfiske, att få packa på sig kläder och åka ut till den lilla stugan ute vid vattnet, lägga kräftburarna i vattnet, göra upp en liten eld och grilla korv, prata och mysa i väntan på att få vittja. Men så är det ju det där med myggen. Och kylan. Och fukten som skoningslöst smyger sig innanför kläderna. Tröttheten som verkar oövervinnerlig när det är dags att dra upp burarna på morgonen. Vetskapen om att det inte tar slut bara för att alla burar är tömda. Kräftorna ska fraktas hem, räknas och könsbestämmas för registrering, kokas, svalna av, packas i lådor, frysas in. Sen ska alla kastruller diskas.

Så det är faktiskt inte så tokigt att få ligga hemma på soffan, käka lördagsgodis och glo på nån halvbra film, höra barnen snusa och sova i sina sängar, och sen få krypa ner i sin egen varma, goa säng. Utan mygg och fukt innanför kläderna…

Hasse var ganska mör när de kom hem idag. Men han höll sig vaken, räknade kräftorna och kokade dem innan han for ut igen (det är ju fiske idag också). Anton och hans kompis Dexter var väldans fascinerade av de små krypen som viftade ilsket med klorna i plastbacken. När Hasse for ut för att beta om i kräftburarna fick Anton åka med. De for vid halv sju, Anton kom hem med farfar kvart över elva. Fullkomligt utsjasad! Han var hungrig och ville ha en macka innan han gick till sängs, men han var så trött att han började grina medan jag bredde smörgåsen. När vi gick upp till sängen hann Antons huvud nätt och jämt snudda vid kudden så sov han!

Jag är också lite småtrött får jag väl tillstå. Tuva väckte mig imorse. Klockan 04.50!! Hon hade ont i magen, försökte bajja. Länge, länge kämpade hon innan där blev nåt resultat. Jag blev tvungen att hjälpa henne, för det som ville ut var stenhårt, snustorrt och stort som en pingisboll. När vi var färdiga var Tuva sjöblöt i svett och alldeles iskall, hackade tänder och skakade i hela kroppen. Sådär har vi hållit på mest hela dagen, hon och jag. Lekt lite, klämt ut en pingisboll, lagt oss ner att hämta krafter igen, lekt, klämt ut en pingisboll, vilat. Stackars lilla stumpan, det måste göra så fruktansvärt ont! Har köpt katrinplommonjuice nu, som jag ska ge i knappen. Hoppas det hjälper.

Men nu får jag snart krypa till kojs, ska bara ge Tuva sista målet mat för dagen. Och mumsa i mig en premiärkräfta förstås. Jag har packat alla kräftorna och diskat alla kastrullerna, då är man väl värd att få smaska i sig en kräfta som belöning, och ingen kräfta är så god som årets allra första!

Herre min skapare vilket humör min son har haft idag, han måste ha svängt benen över fel sida sängen. Vilket i och för sig är omöjligt, eftersom det är en våningssäng som står emot en vägg. Det finns bara ett ställe man kan svinga benen över…
Arg som ett bi har han då varit i alla fall. Det började illa med att hans bästa kompis inte svarade i telefonen när Anton ringde och ville leka. Det är verkligen ingen bra början på dagen, för då duger det inte med nån annan kompis heller. Jo, han hade ett andra-handsval, men den kompisens telefon fungerade inte. Dom bor dock inte så hiskeligt långt härifrån så vi tog en promenad dit och plingade på dörren. Ute regnade det ihärdigt, men vi kunde inte ta bilen för den hade Hasse (som har jagat får hela dagen). Efter stök och bök med galonkläder så kom vi i alla fall ut på den där promenaden. Men ve och fasa, den kompisen var inte heller hemma!

Nu var Anton riktigt lack kan jag lova, när vi kom hem igen och bylsade av oss kläderna hamnade vi i ett riktigt praktgräl om X-boxen. Anton ville spela, men hade redan förbrukat sin dags-dos av speltid. Gud anåda, vi vrålade så finporslinet skallrade i skåpet! Och så blev vi sams. Bråkade. Blev sams. Ja, så där har vi hållt på hela dagen. Tuvas myshörna har vi inte hunnit sätta upp idag, vi har varit ute mest hela dagen och försökt få Anton på bättre humör. Lite glad blev han i alla fall av att baka (och äta) muffins med kanel & vit choklad. Ännu lite gladare blev han av långpromenaden till apoteket och tillbaka hem igen. Och nästan helt nöjd blev han när han insåg att det faktiskt är lördag (godisdag) imorgon.

Men jag har inte bara bråkat med Anton idag, jag har hunnit annat också. Som att torka spyor till exempel. Zingo var nämligen med Hasse hela dagen, de var ute vid fåren och skulle sätta upp en ny hage åt dem. Mattes lilla älskling såg till att äta både mycket och väl av all härlig fårspillning som låg och doftade i det regnvåta gräset. Sen kom han hem, till mattes nyskurade golv, och spydde upp allt fårbajs igen. Uäärk!!
Men nu verkar hans mage i alla fall vara tom. Hoppas jag.