Ja säg den lycka som vara för evigt!

Igår eftermiddag fick Tuva feber, pang tjoff bara. Som blixt från klar himmel. Hon blev dunderhängig trots en ganska beskedlig feber på 38.2, ögonen blev glansiga och halvslutna och ataxin (ofrivilliga skakningar i armarna) blev väldigt påtaglig. Efter nån timma började hon ojja sig och försöka krysta. Va skönt tänkte vi, om det bara är en bajsklutt som satt sig på tvären, det kan vi ju råda bot på! Det har nämligen blivit så förut, att hon fått feber för att hon varit förstoppad. Ipren, massage och mera massage och vips så kom där två rejäla lass efter en timme. Tuva blev genast piggare och gladare, men febern höll sig kvar.

Imorse tittade en ganska pigg men rosig tös ut ur spjälsängen och hälsade godmorgon. Månne feberfri? Skulle väl inte tro det! Fortfarande 38.2, sen har den klättrat så smått hela dagen. Nu är vi uppe i 39.7. Efter middagsnutrinin (sondnäring) tänkte jag att febern skulle få sig en match genom ett bad. Avdunstningseffekten kan göra underverk på febriga små älsklingar. Tuva tyckte det var jätteskönt, men efter några minuter fick hon sån frossa att hon höll på att skaka sig ur badbaljan. Och till råga på allt så fick jag se en liten bula på Tuvas tumme när hon badat. Den var minsann inte där igår…vätskefylld är den…vattkoppor? Nä, kyss mig! Jag har finkammat lilla tösen, men jag hittar bara en sketen liten blobba, men likförbaskat är den vätskefylld och fanns inte där imorse.

Alltså, det funkar inte med vattkoppor nu. Kalaset är tajmat in i minsta detalj, kakor och bullar finns redan hemma. Och ballongen, serpentiner, partypåsar, Spiderman-tallrikar….röd och grön saft…

Anton är inte heller pigg så det stör, jag har tempat honom tre gånger under eftermiddagen och kvällen, och det har klättrar uppåt. Än är vi inte upp i officiell feber, men jag ger mig fasen på att han också får feber. Imorgon har jag bergis två goungar fullkomligt täckta i vattkoppor….

Anton är i alla fall fortfarande väldigt nöjd med sitt nya rum. Just nu sitter han i sin koja och kollar på Turtles å knaprar färska ananaskuber. Håll tummarna för en kopp-fri natt!!

Oj oj oj, vad vi jobbade och slet igår, Hasse och jag. Vi har ju byggt ett nytt rum åt Anton på övervåningen. Vi har mest kunnat jobba på kvällarna, och så har det kommit andra saker emellan så det har tagit sin lilla tid. Men i helgen när Hasse jobbade med att kapa ved på Kallbäck började jag städa bort alla byggprylar och snygga till på övervåningen, sen skruvade jag upp alla nya möbler. Vi ville att det färdiga rummet skulle bli en överraskning, så vi ljög lite för Anton och sa att han absolut inte fick gå upp för där låg spik och bråte överallt som han kunde göra sig illa på. Det svalde han med hull och hår, men undrade lite oroligt om hans rum skulle hinna bli klart till födelsedagen.

Igår när Anton var på dagis satte vi igång att bära leksaker som små…(ja, här skulle jag ju ha klämt in nån fyndig liknelse med nån typ av flitig liten varelse, men jag kan inte komma på nån…ekorrar kanske, är inte dom ganska flitiga och snabba?). Jösses va prylar pojken har, det tog ju flera timmar att bära upp grejorna! Sist av allt skulle sängen upp, han har en sån där liten våningssäng med koja under. Vi tänkte att vi kanske inte behöver skruva isär hela, utan bara lite. Följden av detta blev att vi fastnade med sängen i trappen…bara att bända loss, bära när och skruva isär.

När det var dags att hämta Anton var vi nästan färdiga, Hasse skruvade som en galning med sängen medan Anton fick följa med mig och posta ett paket. Väl hemma igen fick Anton sitta kvar i bilen, intet anande, för ett förarbyte. Pappa Hasse och Anton skulle åka in och köpa födelsedagspresenten från oss, en ny stereo. Han lyssnar mycket på sagor och musik, och hans gamla spelare har jobbar hårt och länge, den behövde pension. Det gav mig precis lagom med tid för att hinna bädda, sätta upp nya gardiner och piffa till lite. ”Fluff fluff och lull-lull” som Simon och Thomas säger (heminredningsprogram på TV3). När Anton och Hasse kom hem igen band vi för Antons ögon, han fattade nada. Sen bar Hasse omkring honom, ute och inne och runt runt till pojken helt tappat orienteringen. Hasse satte ner honom mitt i nya rummet och sa att nu kunde ögonbindeln få komma av. Åh, om ni kunde sett Antons min!! Han såg ut som en stor nolla i ansiktet, han var tvungen att få några ögonblick för att koppla vart han var. Sen kom stor-smilet!!

- Åh…mitt rum! Va fint det är!!! Men…hur har ni hunnit göra allt det här på en enda dag?!

Sen blev det kram-kalas och en lycklig son utforskade alla lådor i nya rummet. Sen såg vi inte mycket av sonen på resten av kvällen, han var i sitt nya rum och lekte, lyssnade på musik och bara njöt. Att sova i nya rummet var inga problem, vi hade oroat oss i onödan Hasse och jag. Anton stormtrivs, för det känns som en koja där under snedtaket vid sängen tycker han. Imorse bad han om att få äta frukost vid sitt nya skrivbord så han kunde njuta av utsikten medan han åt. Ja, rummet blev en smash-hit! På lördag vill han visa det för kompisarna på kalaset, och vuxna får bara komma in om de frågar om lov först. Han har blivit så stor, min lill-plutt!