Så har mamma sagt heeeela dagen till mej. Hela tiden. Ingenting fick jag göra!

Jag fick inte kasta havregrynspåsen på golvet, jag fick inte ens vara i skafferilådan, inte heller fick jag kasta mammas termosar i golvet (det är så spännande, alla låter olika när dom landar på klinkern), jag fick inte borsta håret med toalettborsten, inte kliva ner i badkaret (jag ville ju bada ju…fast där inte var nåt vatten), inte dra hunden i öronen, inte öppna lådan där mamma har köksknivar, inte rita med maten på bordet (det blir sååå fina mönster av laxgryta). Det var bara nej, nej, nej!!

Fast jag har ju haft kul också, det har jag varje dag. Det var jätteroligt att räkna vovvens tänder till exempel. Han låg alldeles stilla och viftade på svansen när jag lyfte hans läpp och började räkna tänderna. Fast jag kan ju bara räkna till ett…men det var kul ändå! (Tills mamma sa att man inte får pilla hunden i munnen sådär, även om han verkar gilla det). Och så har jag ritat idag också, en jättefin teckning till mormor och morfar som är förkylda. Lite konst piggar alltid upp vet ja!

Så har jag övat på nåt jäättesvårt!! Att ta på sig ett par byxor. Det var mammas idé, när vi bytte blöjan på min lekmatta. Så tyckte hon att jag skulle försöka själv att få på byxorna. Ha! Lätt som en plätt! Trodde jag i alla fall…det ser ju så lätt ut när andra klär på sig. Man bara stoppar ett ben i varje hål, drar upp byxorna över rumpan och häppa! Så är det klart! Själv höll jag på i en kvart innan jag fick i ett ben. Sen när det andra skulle i, så åkte det första ur. Jag välte, rullade runt, stod på näsan, fick båda benen i samma hål…och skrattade som en galning under hela proceduren. Jag begriper inte att ni vuxna kan se så trumpna ut när ni drar på er kläderna, det är ju hysteriskt kul att klä sig!! Efter 25 minuter hade jag lyckats få ett ben i varje hål, nu återstod bara att få byxorna över blöjan. Och så satt dom förresten bak-och-fram…men jag ska öva mer imorgon tror jag. Om jag inte har skratt-värk i magen!

Anton han var inte så pigg idag, huvudvärk stackarn. Så han grät…och inte blev han gladare för att jag försökte prata med honom. Jamen, han svarade ju aldrig så jag fick ju skrika för att få kontakt. Då blev han både arg och ledsen för att det gjorde ont.

Vet ni vad mamma gjorde för tok idag? Klädde på Zingo en T-shirt! Oj vad han slokade med öronen, tror inte han gillade det. Eller så var det bara inte hans färg…han klär nog bättre i rött, eller varför inte rosa!

Jag hittade nåt som jag klär i idag!! Anton fick en hatt av moster Mona som varit i Thailand, men han visste inte riktigt när han skulle ha den på sig sa han. Men hallå?!!! En hatt!! Det kan man ha när som helst och alltid!! Jag bara älskar hattar, alla huvudbonader faktiskt. Ju fler desto bättre, och färg ska det vara! Jag fick låna hatten, den var kanske en 6-10 nummer för stor men vad gör det? Hatt är alltid hett!!

/ Tuva

Ja, jag började upp som en sol. I lördags.

Barnen vaknade osportsligt tidigt, Anton var sugen på frukost klockan 05.15, Tuva kvittrade glatt ”mojjon” (godmorgon) strax före sju. En normal lördagsmorgon vaknar sonen sådär vid 06.30 varpå han och jag myser vid frukostbordet en stund för att sedan förflytta oss till soffan. Där kurar vi ihop oss under en filt, han tittar på Nickelodeon medan jag tittar under ögonlocken tills Tuva vaknar vid åtta ungefär. Men så var alltså icke fallet denna lördag. När klockan var 08.00 hade vi alla ätit frukost, gjort morgontoilett, fått på oss kläderna och gått ut med hunden. Det var ett strålande väder om än lite blåsigt, så jag tog och städade bilen när vi kom hem från promenaden. Så här i efterhand undrar jag om grannarna uppskattade att jag drog igång dammsugaren ute på uppfarten så dags på en lördagsmorgon…

Strunt samma, bilen är ren och luktar som ny inuti (några droppar såpa i ljumt vatten, torka på allt som tål att torkas med fuktig trasa så luktar bilen nystädat länge och väl). Utsidan är ett annat kapitel, den är fortfarande smutsgrå. Men det är också en färg, förstås.

Jaha, bilen var färdigstädad. Kommer in, klär av mig och upptäcker att huset är lika skitigt som bilen var! Fram med dammsugare och dammtrasa, städa och feja! Klockan 12.15 hade jag så även städat huset (ja, undervåningen i alla fall) och gjort lunch. Jisses vad huslig och energisk jag kände mig! Efter lunch är det heligt att köpa lördagsgodis, får inte förbises eller senareläggas. Eftersom det var så vackert väder promenerade vi till affären och tillbaka (under sonens milda protester, dom är alltid milda när det vankas lördagsgodis). Väl hemma igen satte jag igång att tvätta och motionscykla parallellt, fem maskiner och trettio minuter på cykeln. Jag var så uppe i varv att det kändes som om jag gick på otillåtna substanser!

Men säg det energi-ryck som varar för evigt. Vid middagen gick jag in i totalt paltkoma, upp som en sol och ner som en pannkaka! Ett stycke melodifestival och en påse lördagsgodis senare var jag inte ett dugg piggare. Men se, redan på söndagsmorgonen var speed-varianten av Ida tillbaks igen! Långpromenad (5,6 kilometer) med hela familjen, dammsugning, mera tvätt, golvtorkning…puh! Det höll i sig till middagstid igår också. Sen kom det inte tillbaks nå mer…sitter här, som en pannkaka i soffan. Eller mer som en bulldeg…som jäser ut i hela soffan. Bulldeg ska jäsa under bakduk va? Nämen titta här…en filt…det får duga. Jag tror jag ska dra den över mig och jäsa i 30 minuter…