Vicken underbar dag det har varit idag! Solen har skinit och fåglarna kvittrat från morgon till kväll!

Vi tog en långpromenad runt sjön imorse, mamma och pappa å Zingo åsså jag. Fast jag satt och glassade i vagnen förstås. Lite långt att gå med så korta ben! Jag hade fullt upp med att hejja på alla vi gick förbi, å visa mina nya fina vantar. Efter lunch gick vi ut och lekte, mamma och jag. Jaga lekte vi, jag sprang och mamma sprang efter. Sen lekte jag postbil, fick till och med hämta posten ur postlådan och köra in den till pappa!

Det var himla hårigt på golvet idag, det såg jag när jag satt och lekte. Men vet ni, då stod ju dammsugaren där, så jag tog och dammsög lite. Mest på mina byxor, för där satt massor med hundhår. Så kröp jag iväg en bit, och vips behövdes byxorna dammsugas igen! Jag hade att göra ett bra tag kan jag säga!

Vi har varit och hälsat på hos Kristin och Patrick också, det gillar jag. Dom är så myysiga! Jag gillar att busa med deras minsting, Dennis. Fast han är ju inte så liten längre, han fyller ett snart. Han och min knapp fyller år på samma dag, för han föddes när jag opererades! Vi har skoj när vi leker tycker jag. Jag tar hans grejer och så kommer han efter, världens bästa lek.

Kristin har katter, jättesöta kissemissar. Dom har en egen dörr också, i dörren till tvättstugan. Den var så liten och så söt att jag måste pilla lite på den, kanske nån av katterna skulle se min hand och komma för att leka med mej? Så jag pillade in fingret, tryckte kattluckan framåt och…fastnade. Den rackars kattluckan sög tag i mitt finger och ville inte släppa.

Jag försökte dra ut fingret, sen försökte jag rulla på golvet så det skulle lossna men inget hjälpte! Mamma såg att jag satt fast och sa åt mig att sitta still medan hon lirkade ut fingret. Men hallå, försök sitta still när en kattlucka biter dej i fingret så får du se hur lätt det är! Det gick inte att lirka ut fingret förresten. Till slut tog mamma ett fast grepp om handen och pressade luckan framåt. Huddedudigen vad ont det gjorde, jag trodde jag skulle pruppa av smärta! Och när fingret kom ut så var det alldeles fyrkantigt, som kattluckan, å när jag såg det gjorde det ännu ondare. Till råga på allt gick det hål på skinnet så det kom blod, å då har mamma mage att säga att det är bra det för då går det onda över fortare. Mäh!

Efter lite tycka-synd-om och en glasspinne kändes det bättre, så Dennis och jag kunde busa igen!

Voff!

Igår var det hundkurs minsann, nästan hela flocken följde med mig till ”skolan”. Det var bara Tuva som stannade hemma, med farfar. Synd, för Tuva är min favvo-flockmedlem. Fast det är klart att hon skulle ju ha det lite tufft att hålla rätt på alla mina valpkompisar och så skulle jag bli hemskt avundsjuk om hon gosade med andra hundar.

Det var lite svårt att koncentrera sig till en början, det är ju så kul att träffa kompisarna. Hundtjejerna var väldans yliga och bjäffiga igår, så jag kunde inte börja jobba förräns jag också fick yla och bjäffa lite. Vet ni, en av hundtjejerna försökte till och med hälsa på Anton när han satt och byggde lego, men där drog jag gränsen alltså! Hon fick ett bestämt morr av mig så hon skulle hålla sig på avstånd.

Nåväl, först övade vi på sitt och ligg. Jag är nog bäst i världen på sitt, det är hur lätt som helst ju! Man bara dunkar ner ändan i golvet och så får man godis och beröm! Ligg, det är lite värre det. Men matte hade grillkorv med sig som godis igår, då kan jag väl anstränga mig och ligga när hon ber mig. Fast bara om jag får se godisen först, annars kanske hon snuvar mig på konfekten!

Det svåraste att allt, det är ”gå fint”. Då vill matte att jag ska titta henne i ögonen medans vi går omkring i träningslokalen. Hajjar ni hur svårt det är, att stirra på matte (som jag ser dag ut och dag in) när sex hundkompisar lufsar omkring alldeles nära? Suuupersvårt!! Men det är himla kul när jag lyckas, för matte blir sååå glad och ger mig godis, massor med gos och klappar, och massor med beröm. Så jag försöker verkligen, det gör jag. Och matte blir inte arg om jag misslyckas, hon vet också att det är svårt.

Men en av mina fröknar, Marie, hon är allt bra lurig hon. Jag älskar henne, hon är så glad och vet precis vart hon ska klia mig när jag varit duktig. Men igår provade hon ut en sele på mig, som matte och husse ska använda för att jag inte ska dra så värst i kopplet. Det är inte schysst tycker jag! Dra kan jag väl få göra? Då kommer jag ju mycket fortare dit jag vill! Det är i och för sig samma sak med kopplet som med all annan träning, när jag gör bra ifrån mig blir jag rikligt belönad. Det är ju trevligt! Men men, sista voffet är inte sagt om det här med huruvida man får dra i kopplet….

Nä, nu måste jag slumra lite. Det är verkligen tufft att gå i hundskola!

Voff på er!

/ Zingo