Idag har busmamman fått sota för att hon tog ledigt i två dagar från tvättstugan. Tvätten hopade sig i stora berg, 5 fulla maskiner blev det att tvätta, torktumla och vika fint tillbaka in i skåpen. Pust!

Och så har jag skolkat lite från returen också. Jag som lovade mig själv att vara sååå duktig, åka iväg med pappersinsamlingen och returglaset och hela alltet minst en gång i veckan. Jo tjena…det blir inte ens av en gång i månaden. Idag skulle jag bära ut helgens skörd av glas, metall och papper. Men när jag öppnade locken på backarna vällde det ut ur dem. Suck, bara att bita i det sura äpplet och packa in det i bilen och åka till returen. Fast nog känner man sig bra duktig när man kommer hem!

På menyn idag stod tjäder-gryta. Anton tyckte att blotta namnet på anrättningen lät vämjeligt. Nåt dylikt ville han då rakt inte ha ens i närheten av sin tallrik. Potatis och grönsaker dög bra som lunch. Men elaka mamman lade ändå på en bit tjäder. Och hoppsan, den slank visst ner också, varpå gossebarnet utbrister:

- Åh! Det här är min nya favvis. Pappa, du kan väl skjuta en till i höst?

Och det var faktiskt väldigt gott. Nåt annat som är gott som jag blivit smått beroende av är…frukt!! Och med mitt nya tjusiga fruktfat ser det bara ännu godare ut. Tidigare hade jag all frukt i kylen, för vi åt inte så mycket så det blev ju bara förstört när det låg framme. Men med den här fruktbuffén för ögonen är det helt omöjligt att motstå frestelsen.

Tuva delar mammas passion för frukt i alla former. Vi var ute och gick med Rulle idag, och Tuva ville inte på villkors vis gå in, fast hon var röd om näsan, rosig om kinderna och så kall så hon huttrade. Men när jag lockade med banan och kiwi blev det en himla fart hemåt!

Mera frukt åt folket!!

Idag har familjen gjort en utflykt till IKEA. Hasse och jag var i desperat behov av nya sängar, de vi hade var så mjuka att vi ofta vaknade i en enda hög mitt i sängen. Tänk er då dom nätter Anton kommer tassande och vill sova hos oss, det blir mycket folk mitt i sängen. När man väl sjönk ner i de där mjuka sängarna var det snudd på omjöjligt att kravla sig upp på kanten igen.

Anton hängde med, glad i hågen med löfte om att få kika på Toys ‘R Us. Jag får erkänna att vi fjäskar ganska duktigt för sonen just nu, han är ju så tapper där han knatar omkring med sitt tunga gips runt handen. Tuva var naturligtvis också nöjd, det finns ju hur många som helst att hejja på i stora IKEA-varuhus!

Sängar hittade vi, och sängbord, lakan, en ny matstol åt Anton och ett enormt fruktfat. Kassörskan tittade glatt på oss när vi skulle betala:

- Det blir 16 kronor då, tack.

Skön känsla det där, att knata fram till kassan med en hel hoper dyra saker och pröjsa 16 kronor. Okej, sängarna tog vi på avbetalning, och så hade vi ett stort presentkort också, så det egentliga notan var ju egentligen bra mycket högre. Men ändå!

Nu ligger de nya sängarna i den nya stommen vi köpte förra veckan, de tjusiga sängborden står på sidan, Antons stol står vid matbordet och fruktfatet är redan fyllt. Och hallen är proppad med kartonger och plast. Det är baksidan av IKEA-myntet. Det fattas alltid skruvar eller plugg, i andra förpackningar ligger det dubbla uppsättningar skruvpåsar och när allt är uppmonterat och fint så har man all den där kartongen och plasten kvar. Suck!