Oj, jag insåg just att det är en hel vecka sen jag skrev sist! Hoppla, vad tiden går fort när man…har fullt upp.
Jag tror jag börjar bli smått senil också, för det är svårt att komma ihåg vad jag har gjort i veckan… Som tur är har jag ju mobilen! Bara att kolla på de senast tagna fotografierna så ser jag ju vad jag haft för mig!

Ah, just ja! Svamp! Det är helt sjukt mycket svamp ute i skogen och man tenderar att bli smått besatt av de små tingen. För några veckor sedan såg jag dem inte alls, men så en dag fick jag se en liten gul fot med brun hatt sticka upp ur mossan bredvid stigen där jag gick med Zingo och poff! Så såg jag svampar överallt!!
Det blev en liten påse varje dag den här veckan, när vovven och jag tog vår morgonlufs i skogen. Det är så gott! Och fånigt roligt att leta, hitta och plocka. Jamen, det är ju bara svamp och ändå känner man sig som ett barn på julafton när man hittar en liten ansamling av dem i mossan. När jag plockat en liten stund reste jag mig och tänkte att det fick räcka för idag, det blev lagom till en svampmacka till lunch. Jaha, så gick jag några steg och hittade…en hel hög till med svamp! Oh, så roligt! Precis lika roligt som den första lilla hopen jag fann. Ner och plocka igen. Så där höll jag på, varenda morgon! Nu går jag med flit en annan väg, för jag vet att de där förrädiskt förföriska små växterna står kvar där i mossan och lurar…
I fredags tog jag ingen hundpromenad alls, det gjorde istället min make. Han hade med sig en större påse än mig…så hem kom: en hel jäkla ICA-kasse, PROPPFULL med svamp! Det räckte till mer än en lunchmacka, kan jag lova!
Men det är härligt att ha i frysen, kunna njuta av höstskatten året om helt enkelt!

Tja…jag kan ju inte ha plockat svamp hela veckan…få se nu…

Just det! Var ju iväg på ridning med Tuva i måndags!  Bilden är väl inte tiptop, men det var svårt att få till nåt snyggt eftersom jag gick bredvid hästen och höll i Tuva samtidigt som jag fotograferade. Det är min hand som syns närmast i bild. Tuva ser lite trött ut på bilden, men det är bara som hon luras. Hon var i sitt esse i måndags! Det krävs två assistenter vid ridningen, plus en person till som leder hästen. Tuva kan sitta som den tjusigaste dressyrryttarinna när hon vill, men hon kan också få för sig att busa genom att kasta sig handlöst bakåt eller åt någon av sidorna och då gäller det att där finns händer som tar emot. Detta roade hon sig med större delen av måndagens ridpass, och skrattade hjärtligt varje gång.

Den här bilden är ganska suddig och lite knepigt knäppt, men köttfärssåsen runt munnen är väldigt tydlig! På fredagar äter Tuva i skolmatsalen tillsammans med sin förskolegrupp och det är något stort för lilla Fjärilen! I fredags iakttog hon noggrant sina kompisar när de åt och såg att de inte bara åt mat, de drack också. Det ville Tuva också göra!
– Iijja? Jatte! ( Ida, jag vill ha vatten)

Sen varvade hon mellan att be om mer mat (jag hjälper henne få upp den på skeden, hjälper henne greppa skeden och sikta hyffsat rätt, sen stoppar hon själv skeden i munnen) och att be om vatten. Två av pojkarna i gruppen tittade på Tuva och hennes tallrik där hon satt och jagade skeden.
– Va liiiite hon äter, sa pojke nummer ett. (Vilket jag kan förstå. I jämförelse med en normal barnportion ser Tuvas tallrik bara ut som en lortig tallrik, inte en tallrik fylld med mat).
– Jag tycker hon är jätteduktig i alla fall, svarade pojke nummer två och tittade uppmuntrande på Tuva.
– Jaa…dott! (gott) inflikade Tuva.

Idag när vi satte oss till bords för middagen bad Tuva faktiskt om en egen tallrik! Det var länge sen! Hon får ju alltid smaka av det vi äter, det är inte alltid hon vill med erbjudandet finns alltid. Men idag ville hon åter ha en egen tallrik vid sin plats.
– Mamma! Tjalle! Tuvas… (översatt: Mamma, Tuva vill ha en egen tallrik).

Jag blev alldeles varm och glad. Hon smakade en liten sked av maten, drack lite vatten och var sedan hur nöjd som helst. Och mamman blev lite rörd, när hon fick plocka in den där lilla tallriken i diskmaskinen. Hon äter. Inte mycket, kanske runt en tesked om dagen, men ändå. Hon vill äta. Det är stort. Som tusan.